Urgammal kungasång 

​

Det var en gång en kung som skrev prosa

Om de äventyr hen stötte på när hen strosa’

Om körsbärsträdet de grodde i hens ära

Om alla de kakor hen kunde bära

 

Vart kungen än gick

Blickar hen fick

Hens krona var dubbel

Och skapade trubbel

Ja, så går historien om förstaste kungen

 

Hen hade öron fyllda med kål

Och handen i en smetskål

Hen var svår att förstå

För hen sa bara “ååh”.

 

Vart kungen än gick

Blickar hen fick

Hens krona var dubbel

Och skapade trubbel

Ja, så går historien om förstaste kungen

 

Hen hade huvudet på jorden

Och fötterna på borden

Allt var uppochner

Sen minns jag inte mer

 

Vart kungen än gick

Blickar hen fick

Hens krona var dubbel

Och skapade trubbel

Ja, så går historien om förstaste kungen